No pyro - No party

2014.

Trettonde augusti.

Stressad.

Polarna väntar.

Måste äta.

Inte mindre stressad när det bara känns som att tiden springer ifrån mig. Tiden vill bara retas. Inte okej. Taskigt…

Slänger i mig maten. De står inte och väntar i alla fall, men jag är ju några minuter sen. De hetsade mig. Tack för den, typ.

 

Den eviga diskussionen om pyroteknikens vara, eller inte vara i svensk fotboll och på svenska fotbollsarenor. Själv ser jag det som en stämningshöjare. Sjukt vackert.

Det är i slutet av augusti. Det är dags. Dagen jag har väntat på tillräckligt länge. Derby. Derby på den svenska nationalarenan för fotboll. Alltid kritiserad. Sveriges mest hatade bygge. Känner inte för att tänka så en dag som denna. Nervositeten har tagit över. Inte stressad när jag bara står där och väntar. Som i trans, typ…

 

Ta mig med till Norra stå, där vill jag dö, för AIK. Våra sånger, mot deras batonger. AIK. Sparka, slå.

 

Själv är jag ju nybörjare när det gäller derbyn. Nervös och förväntansfull. Mitt andra derby. Det första kallar jag inte ett derby efter den här upplevelsen. Finns inget annat än vinst heller. Vill bara ha tre poäng. Behövs i kampen om guldet (som vi vet nu är kört i oktober med bara en hemmamatch kvar). Kampen mot danskarna. Först Djurgårdskross på Friends.

 

Pyrotekniken då. Ständigt debatterad. Jag har aldrig varit i kontakt med den på samma sätt som den här augusti onsdagen.

Kom precis från tio timmar hockey.

Ungefär fyrtiofem minuter kvar till utsatt avsparkstid när jag och mina vänner tar oss in, efter visitering. Inte oväntat överhuvudtaget. Vi är långtifrån ensamma. Inte oväntat det heller. Skönt att vara ute i god tid förresten. De där fyrtiofem jag nämnde. De blir såklart fler. Som vanligt i derbysammanhang. Röken från vår så vackra pyroteknik ska ju skingra sig. Det sjungs upp på Norra Ståplats.

 Möter den ena bekanta efter den andra. Någon har fått i sig mer än den andra.

 

Pyroteknik.

Bengaler (Bengalisk eld). Rökbomber. Som de kallas i folkmun, är vanligast.

De bengaliska eldarna är ju så sjukt vackra. Men som motargument används fakta om att de faktiskt är farliga… Vilket är sant. Sägs vara oerhört höga gradantal i lågan. 2000-3000 grader varmt. Kan ju bli oerhört farligt… (I produktbeskrivningen för en Ikaros, på ”PriceRunner”, står det ”nödsignalsats” så det är ju det egentliga användningsområdet). Men få grejer höjer stämningen på samma sätt som ett tifo med bengaler…

 

Air bombs… Med bengalerna - finns inget bättre! Alldeles för vackert för att inte tillåtas i svensk fotboll.

De flesta är uppbyggda på salpeter och socker enligt mina kontakter och egentligen helt ofarliga om man inte tar in onormalt höga halter.

 

Inte långt kvar till avspark. Kollar klockan. Tror att det endast var minuter kvar. Ytterst få. Luktar rök. Cigarettrök. Usch. Kommer på att jag aldrig kommer börja röka. En maskerad ung man dyker upp strax bakom oss. Fullt maskerad också för den delen. En mindre obehagskänsla kommer krypande. Den blir lite större hela tiden. Nervositeten är också med och spelar mig ett spratt. Anstränger mig för att det inte ska synas. Blir tillsagd att backa undan lite. Gör det. Rookie som jag är så blir det inte svårt att få mig att backa undan. Hans framtoning är lite läskig som sagt. Lite spännande på samma gång eftersom jag ju inte varit nära på det här sättet tidigare.

 

Han får sitt utrymme. Tänder. Det sprakar till. Röken väller ut ur den lilla burken. Lukten är långtifrån behaglig.

Upp med tröjan över näsan? Ser mig om kring. Borde jag? Töntigt att ens fundera haha.

 

Klockan har passerat 19. Avsparkstiden ändras. Matchen uppskjuten. Inte mycket. Ser knappt planen. Röken har lagt sig över planen redan innan inmarschen.

 

Å vi é AIK

 

Den mäktiga ljudkulissen är öronbedövande.

 

Passion. Kärlek. Rök.

 

I våras kom uppgifter om att pyroteknik kan komma att legaliseras. Till viss del.

Detta skulle göras med s.k. pyrotekniska zoner på arenorna. Man ansåg att det kunde vara ett steg i rätt riktning.

Själv sa jag att det var just det. Men lite väl lamt? Åsikterna var spridda. De som inte vill ha pyroteknik alls. De som tyckte att detta var ett bra steg. De som ansåg detta för mesigt. De som var tudelade men ändå såg konsekvenserna som kunde uppstå ändå. Tanken att små klickar med bengaler skulle synas lite här och där var oroväckande men man kanske skulle göra det bästa av den möjliga situationen. Men sedan ser jag själv inte riktigt felet med pyroteknik som vi har det nu? Även om det anses olagligt så kan jag inte på rak arm komma på något negativt. Kan man hantera pyro så finns inget negativt. Men annars…

 

Maskeringsförbud är ett annat ämne. Jag ser maskering som obehagligt. Punkt. Det är inte det min krönika handlar om.

 

Har sjungit mig hes.

Bara ett oavgjort resultat.

Inte okej.

Ett fint tifo och vinst i tifokampen även om DIFs bengal(!)-tifo var vackert. Det måste jag medge.

 

NO PYRO – NO PARTY.

(Tifo är en förkortning av italienskans tifosi (fans, supportrar) och syftar på när supportrar hyllar sitt lag genom att göra läktararrangemang, framförallt inom organiserad fotboll.)

Kommentera här: