Noah Sonko Sundberg: Det är upp till mig vart jag vill komma…

 

Året är 2014. 

AIK är mitt i guldstriden.

Det här är Noah – Sjuttonåring med nummer arton.

Från Enskede till VM-medaljör i AIK:s A-trupp. Nackasonen som har spelat mot några av världens bästa spelare i den engelska storklubben Manchester United, hyllar dagens ledarstab och siktar mot England men har Barcelona som favoritlag.

 

Anser du dig själv ha medievana än?

-  Det är inte så ofta jag får göra intervjuer så nej är väl inte helt van.

 

Du kom ju till AIK från Enskede 2010. Hur var omställningen?

-  Den var ganska stort i och med att det är den största klubben i Norden, skulle jag vilja säga. Allting var mycket proffsigare men jag kom in i det rätt så snabbt så det var en bra omställning för mig med nya människor och så vidare…

 

Hade du andra anbud, hur gick det till så att säga?

-  Nej, det hade jag inte men mina två kompisar Tim (Lidell) och Anton (Salétros) gick till AIK året innan och de sa hur bra det var så jag ville också testa något nytt.

 

Varför nummer 18?

-  Det var numret jag blev tilldelad och det passar ju väldigt bra eftersom att jag är 18 år.

 

Varför just AIK?

-  Största klubben i Norden med talangutvecklare av hög klass som gjorde att jag valde AIK.

 

Du kom till AIK som anfallare men har ”skolats om” till mittback, varför? Hur var den omställningen?

-  Vi var på ett läger med AIK’s Pojkakademi där vi mötte Malmö och Helsingborg. Det var en match där inga mittbackar var tillgängliga så min dåvarande tränare testade mig. Det var just för tillfället ingenting jag såg fram emot men det gick så pass bra på matcherna att jag sedan dess varit mittback, vilket blev bättre än jag förväntat mig. Jag hade nog inte varit där jag är idag om jag fortfarande skulle ha varit forward.

 

Har AIK alltid varit klubben i ditt hjärta?

-  Nej, jag har alltid bott på södra sidan så det blev ju automatiskt att man gick på Bajen-matcher men jag höll inte direkt på något lag innan jag kom till AIK.

 

Favoritlag utöver AIK?

-  Barcelona.

 

Hur är det att vara en del i Sveriges största klubb?

-  Jag tänker inte så mycket på hur stort det är, jag gör bara allting för att vinna och tillföra bra saker till laget.

 

Du debuterade med A-laget mot Manchester United i augusti förra året, hur kändes det?

-  Självklart en väldigt rolig och lärorik upplevelse som inte många får vara med om som svensk U19 spelare så jag ska inte klaga haha. Jag menar, att möta spelare av den kvalitén som 17 åring var kul men samtidigt viktigt för mig att ta lärdom av.

 

Jag antar att det var ganska speciellt att kliva in mot europeiska toppspelare.

-  Ja, från U19 till Man U, inte dumt.

 

Du debuterade i Allsvenskan i somras mot BP hemma på Nationalarenan den 2:a juni. Hur var det?

-  Kul med debuten och att vi vann gjorde inte saken sämre.

 

Sedan satte du ditt första mål i Allsvenskan borta mot Falkenberg. Kändes det bra trots den tunga förlusten?

-  Som jag sade i intervjun efter matchen så var målet inte så viktigt eftersom att vi torskade.

 

Hur är dagens ledarstab?

-  Mycket bra och professionella. Tycker ibland att de får utså för mycket kritik men man får komma ihåg att de har utvecklat många spelare. Exempelvis (Robin) Quaison (Palermo) och (Eero) Markkanen (Real Madrid) som är ett kvitto på att de har mycket bra kunskap.

 

Hur kändes det när Eero (Markkanen) gick till Europas kanske största klubb Real Madrid? (juli 2014)

-  Jag blev glad för hans skull. Vem hade trott Real Madrid liksom? Jag säger inte att han inte är tillräckligt bra, för det är han, men den största klubben i världen köpte just Eero, det var inte många som trodde det.

 

När Sauli Väisänen kom (juli 2014), hur gick tankarna? Besviken eller bara motiverad? Med tanke på att konkurrensen hårdnade…

-  Det har fått mig att träna ännu hårdare så bra på det sättet.

 

Vilken bortamatch är roligast respektive tråkigast (allsvenskan och U19/U21)?

-  BP är roligast för de har sin hemmaplan i Stockholm och är bland de bästa lagen (U21/U19) att möta så då får man en bra match och kort resa. Tråkigast måste nog vara Luleå för det tar extremt lång tid om man inte flyger.

 

Vilken är den roligaste motståndaren utöver ”DIF”

-  BP och Bajen, alltid kul med derbyn.

 

Vem bor du med på bortamatcher (allsvenskan och U19/U21)?

-  Anton (Jönsson Salétros) nästan varje gång.

 

Vilka i laget umgås du mest med?

-  För det mesta de yngre spelarna men alla är sköna så man pratar med alla.

 

Vad gör du på fritiden?

-  Olika saker men lira boll, softa med polarna eller något kul som inte har med fotboll att göra för man behöver lite omväxling ibland.

 

Du är en av fler yngre spelare i dagens trupp. Inspireras ni av varandra samt vilka av de äldre i truppen?

-  Ja, mycket av varandra men framförallt av de erfarna spelarna. Majstorovic inspirerades jag väldigt mycket av eftersom att han haft en fantastisk karriär utomlands och han hade mängder av tips/råd som jag försökte ta in. Även Henok (Goitom) har mycket smarta råd och saker som är bra att tänka på. Alla ger egentligen råd men tog ett par exempel.

 

Hur många gånger har du stått på Norra och sjungit dig hes? Finns det något bättre än att spela för de upp till 7000 passionerade AIK:arna?

-  Det var mer när jag var mindre men nu har jag inte varit där på länge så det måste jag göra någon gång. Bästa som finns, finns inga bättre supportrar än AIK:s.

 

Under landslags-fliken på svenskfotboll.se samt P18(96) och spelarporträtt från september 2011 hittar jag dig där du svarat på dessa fyra frågor…

 

Din största dröm med fotbollen?

-  Först komma upp i AIK:s A-lag, därefter till något engelskt lag.

 

Ditt främsta fotbollsminne?

-  När jag gjorde en bicykleta i Aroscupen.

 

Vilken idrottsperson hade du som förebild när du var ung?

-  Zlatan och Ronaldinho.

 

Om du inte börjat med fotboll - vilken idrott hade du då engagerat dig i?

-  Hockey.

 

Varför blev det inte hockey? Hur ser ditt intresse ut för sporten och AIK:s hockeysektion ut nu för tiden?

-  Tyckte hockey var minst lika kul men valde ändå fotboll för att det laget jag spelade i lades ner vilket gjorde att jag inte fortsatte. Inte så stort intresse som det var förut. Kollade mer på hockey när jag var mindre.

 

Du var med det hyllade landslaget som tog brons i U17-VM förra året och startade alla matcher förutom bronsmatchen som du missade på grund av skada. Hur kändes uppmärksamheten och att ändå tagit ett VM-brons(!)? Lite surt att missa bronsmatchen av alla matcher kan jag tänka mig..?

-  Aldrig varit med om att svensk fotboll har uppmärksammats så mycket sen -94 när Sverige tog brons i ”riktiga” VM. Det var nog den bästa resan jag varit på inom fotbollen och jag hoppas på att få uppleva fler VM. Det var lite jobbigt att missa den matchen men grabbarna skötte det fint ändå så jag var aldrig orolig.

 

Vad hade du gjort om du inte spelat fotboll i AIK idag?

-  Ingen aning, det vet man aldrig. Något jobb där man inte behöver sitta vid ett skrivbord och dricka kaffe åtta timmar per dag...

 

Den här säsongen då…

Hur har den varit hittills?

-  Upp och ner, nu på slutet riktigt dåligt… (Tre raka förluster i oktober.)

 

Några tyngre poängtapp, de flesta mot lag på undre halvan. Varför?

-  Svårt att säga, vi spelar för dåligt helt enkelt.

 

Hur ska vi ta hem guldet?

-  Vinna alla matcher som är kvar.

 

AIK:s A-lag har du ju tagit dig till. Hur ser din karriär ut om 10, 15 år? Du har ju kontrakt över 2016…

-  Det är upp till mig själv vart jag vill komma. Jag kommer träna så hårt jag kan för att bli den fotbollsspelare jag vill bli sen får vi se efter 15 år hur det blev.

 

(Fotnot två: Guldchanserna krossades i oktober 2014 efter ytterligare en förlust. Då mot Malmö FF som blev Svenska mästare).

Ja till pyroteknik på svenska fotbollsarenor!

 

I och med det här så gör jag ytterligare ett inlägg i den ständiga debatten om pyroteknik på svenska fotbollsarenor. Detta under 2015 års fotbollssäsong.

  • Ännu ett landslagskval och förvånansvärt nog så väntar en resa till Frankrike nästa år.
  • Ett lag i Champions League, igen!
  • Och ytterligare Stockholmsderbyn med en huvudstadsnykomling.

Kvarstår, likt varje svensk klubblagssäsong, gör debatten om pyroteknik med bengaliska eldar och rökbomber på svenska fotbollsarenor.

Jag känner för att inleda med att slå död på påståenden och publiceringar som kommit från bl.a. polisen så…:

1. Är pyrotekniken farlig?

Svar: nej. Polisen påstår detta efter at man uppmätt höga värden av sådant som kan påverka andningen vid ett tidigare test. Visst. Men det här testet skedde med pyroteknik i en container. Det vill säga inget syre etc.

Och om man tar rökbomber så består de av salpeter, salt och socker. Med andra ord inte farligt. Okej om man gör något alldeles onormalt så vet man väl inte, men vem står med en rökbomb i luftstrupen för att överdriva lite?

Bengaler, inte farligt. Okej ca två tusen grader varm låga men kan man hantera de så är det lugnt, punkt.

 

2. Man (polisen främst) påstår ofta i inlägg efter större fotbollsmatcher att många skadas av pyrotekniska pjäser. Detta är inte sant och dementeras av Max Bell, överläkare Karolinska sjukhuset.

Efter att han frågat och kollat med medarbetare vad de vet om folk som kommit in med problem knutna till pyroteknik så är svaret: ytterst få.

En annan del (den främsta) att nämna är att när han undersökt hur mycket man vet om sådana problem så hittar man inte mycket information, vilket innebär att det inte krävts, det vill säga att problemen knapp varit noterbara.

 

3. Det som jag brinner för, haha, här är hur vackert ett hav av bengaler är.

Det skapar känslor i mig som är så speciella att de knappast kan beskrivas. Det ger känslorna ett fotbollsderby skapar något mer konkret. Stridens hetta, när känslorna står i brand och hur enade vi alla på samma sida av en 105 x 68 meter stor gräsbit blir i när det gäller vårt lag i sådana sammanhang. Det är något av det finaste jag vet.

JA TILL PYROTEKNIK PÅ SVENSKA FOTBOLLSARENOR

No pyro - No party

2014.

Trettonde augusti.

Stressad.

Polarna väntar.

Måste äta.

Inte mindre stressad när det bara känns som att tiden springer ifrån mig. Tiden vill bara retas. Inte okej. Taskigt…

Slänger i mig maten. De står inte och väntar i alla fall, men jag är ju några minuter sen. De hetsade mig. Tack för den, typ.

 

Den eviga diskussionen om pyroteknikens vara, eller inte vara i svensk fotboll och på svenska fotbollsarenor. Själv ser jag det som en stämningshöjare. Sjukt vackert.

Det är i slutet av augusti. Det är dags. Dagen jag har väntat på tillräckligt länge. Derby. Derby på den svenska nationalarenan för fotboll. Alltid kritiserad. Sveriges mest hatade bygge. Känner inte för att tänka så en dag som denna. Nervositeten har tagit över. Inte stressad när jag bara står där och väntar. Som i trans, typ…

 

Ta mig med till Norra stå, där vill jag dö, för AIK. Våra sånger, mot deras batonger. AIK. Sparka, slå.

 

Själv är jag ju nybörjare när det gäller derbyn. Nervös och förväntansfull. Mitt andra derby. Det första kallar jag inte ett derby efter den här upplevelsen. Finns inget annat än vinst heller. Vill bara ha tre poäng. Behövs i kampen om guldet (som vi vet nu är kört i oktober med bara en hemmamatch kvar). Kampen mot danskarna. Först Djurgårdskross på Friends.

 

Pyrotekniken då. Ständigt debatterad. Jag har aldrig varit i kontakt med den på samma sätt som den här augusti onsdagen.

Kom precis från tio timmar hockey.

Ungefär fyrtiofem minuter kvar till utsatt avsparkstid när jag och mina vänner tar oss in, efter visitering. Inte oväntat överhuvudtaget. Vi är långtifrån ensamma. Inte oväntat det heller. Skönt att vara ute i god tid förresten. De där fyrtiofem jag nämnde. De blir såklart fler. Som vanligt i derbysammanhang. Röken från vår så vackra pyroteknik ska ju skingra sig. Det sjungs upp på Norra Ståplats.

 Möter den ena bekanta efter den andra. Någon har fått i sig mer än den andra.

 

Pyroteknik.

Bengaler (Bengalisk eld). Rökbomber. Som de kallas i folkmun, är vanligast.

De bengaliska eldarna är ju så sjukt vackra. Men som motargument används fakta om att de faktiskt är farliga… Vilket är sant. Sägs vara oerhört höga gradantal i lågan. 2000-3000 grader varmt. Kan ju bli oerhört farligt… (I produktbeskrivningen för en Ikaros, på ”PriceRunner”, står det ”nödsignalsats” så det är ju det egentliga användningsområdet). Men få grejer höjer stämningen på samma sätt som ett tifo med bengaler…

 

Air bombs… Med bengalerna - finns inget bättre! Alldeles för vackert för att inte tillåtas i svensk fotboll.

De flesta är uppbyggda på salpeter och socker enligt mina kontakter och egentligen helt ofarliga om man inte tar in onormalt höga halter.

 

Inte långt kvar till avspark. Kollar klockan. Tror att det endast var minuter kvar. Ytterst få. Luktar rök. Cigarettrök. Usch. Kommer på att jag aldrig kommer börja röka. En maskerad ung man dyker upp strax bakom oss. Fullt maskerad också för den delen. En mindre obehagskänsla kommer krypande. Den blir lite större hela tiden. Nervositeten är också med och spelar mig ett spratt. Anstränger mig för att det inte ska synas. Blir tillsagd att backa undan lite. Gör det. Rookie som jag är så blir det inte svårt att få mig att backa undan. Hans framtoning är lite läskig som sagt. Lite spännande på samma gång eftersom jag ju inte varit nära på det här sättet tidigare.

 

Han får sitt utrymme. Tänder. Det sprakar till. Röken väller ut ur den lilla burken. Lukten är långtifrån behaglig.

Upp med tröjan över näsan? Ser mig om kring. Borde jag? Töntigt att ens fundera haha.

 

Klockan har passerat 19. Avsparkstiden ändras. Matchen uppskjuten. Inte mycket. Ser knappt planen. Röken har lagt sig över planen redan innan inmarschen.

 

Å vi é AIK

 

Den mäktiga ljudkulissen är öronbedövande.

 

Passion. Kärlek. Rök.

 

I våras kom uppgifter om att pyroteknik kan komma att legaliseras. Till viss del.

Detta skulle göras med s.k. pyrotekniska zoner på arenorna. Man ansåg att det kunde vara ett steg i rätt riktning.

Själv sa jag att det var just det. Men lite väl lamt? Åsikterna var spridda. De som inte vill ha pyroteknik alls. De som tyckte att detta var ett bra steg. De som ansåg detta för mesigt. De som var tudelade men ändå såg konsekvenserna som kunde uppstå ändå. Tanken att små klickar med bengaler skulle synas lite här och där var oroväckande men man kanske skulle göra det bästa av den möjliga situationen. Men sedan ser jag själv inte riktigt felet med pyroteknik som vi har det nu? Även om det anses olagligt så kan jag inte på rak arm komma på något negativt. Kan man hantera pyro så finns inget negativt. Men annars…

 

Maskeringsförbud är ett annat ämne. Jag ser maskering som obehagligt. Punkt. Det är inte det min krönika handlar om.

 

Har sjungit mig hes.

Bara ett oavgjort resultat.

Inte okej.

Ett fint tifo och vinst i tifokampen även om DIFs bengal(!)-tifo var vackert. Det måste jag medge.

 

NO PYRO – NO PARTY.

(Tifo är en förkortning av italienskans tifosi (fans, supportrar) och syftar på när supportrar hyllar sitt lag genom att göra läktararrangemang, framförallt inom organiserad fotboll.)